Med hjälp av finansieringen för positiv diskriminering (PD) har det varit möjligt att i enlighet med målet jämna ut lokala skillnader i välfärden som beror på stadsstrukturen. Anslaget anses vara viktigt och dess utdelningsgrunder i rätt riktning.

Erfarenheterna av de åtgärder som vidtagits för att minska olikvärdighet och förebygga marginalisering bland barn och unga har varit goda. Men hur varaktiga verkningarna blir är osäkert.

Ungas uppväxt till att bli påverkare och delaktiga kan bäst stödjas i skolorna. Detta förutsätter att fostrans- och utbildningssektorn och kultur- och fritidssektorn utökar sitt samarbete.

Helsingfors stad har i sina upphandlingar inte helt lyckats uppnå de miljöpolitiska målen som stadsfullmäktige ställde upp år 2012. Trots att miljökriterier även tidigare har ställts upp för projekt med betydande miljökonsekvenser, har man först under de senaste åren börjat utveckla miljökriterier i större utsträckning i och med åtgärdsprogrammet Kolneutralt Helsingfors 2035.

Förebyggande generellt inriktad elevvård har främjats enligt det som lagen om elev- och studerandevård påbjuder, men elevernas rätt att få psykolog- och kuratorstjänster inom elevvården blev inte alltid av inom den frist som lagen nämner.

Inom stadens olika tjänster har man fått varierande resultat av att ha effektiviserat lokalanvändningen och förnyat tillvägagångssätten i syfte att nå en effektivare lokalanvändning. Det har visat sig vara viktigt att beakta klienternas och personalens synpunkter i samband med att man förnyar lokaler.

De mål som ställts för småbarnspedagogiken i stadsstrategin har i huvudsak uppfyllts, men i fortsättningen kan personalbristen försämra måluppfyllelsen.

Inom den grundläggande utbildningen används tillräckliga och fungerande digitala miljöer, system och apparater, men de bör utvecklas och förnyas. Lärarnas digitala och pedagogiska kompetenser har inte förbättrats enligt planerna och tillräckliga uppföljningsdata om utvecklingen av elevernas kompetenser fattas.

I och med det nya ledarskapssystemet och den nya sektormodellen har stadshelhetens styrbarhet förbättrats. Samtidigt har styrningen blivit mer splittrad och det har uppstått oklarheter om vem som styr vad.

Integrationen av barnfamiljer har främjats i fostrans- och utbildningssektorn, men sektorn måste öka den egna personalens kompetensutveckling i integrationsarbetet.