Social-hälsovårds- och räddningssektorn har i huvudsak förberett sig för störningssituationer och undantagsförhållanden på ändamålsenligt sätt, men observationerna tyder på att beredskapen bör utvecklas även framöver.

I stadens missbrukartjänster har man förbättrat drogberoende personers tillgång till vård genom många reformer som har gjort det lättare att få opioidsubstitutionsbehandling och avgiftningsvård. Reformernas effekter på tillgången till andra missbrukartjänster kunde inte bedömas, eftersom reformerna är nya och det saknades jämförbar statistik. Genom tjänster för drogberoende personer kan man också minska olägenheterna på grund av drogmissbruk samt förbättra trivseln och säkerheten i området, men det råder brist på lokaler.

I och med borgmästarmodellen har stadens nationella intressebevakning utvecklats under de två senaste strategiperioderna.

Åtgärder har vidtagits för 94 procent av rekommendationerna i utvärderingsberättelsen för 2021.

Enligt stadsstrategin syftar man till att stödja familjer sektorsövergripande och satsa på tidigt och omfattande stöd. Tillgången till socialhandledning för barnfamiljer har förbättrats och tjänsten har utvidgats och utvecklats. Kön till tjänsten har dock blivit längre och tillgången på kompetent personal har försämrats.

Mödra- och barnavårdsrådgivningstjänsterna strävar efter att beakta familjernas individuella behov. Familjer får dock inte alltid stöd särskilt snabbt, och det finns behov av att förbättra vårdens kontinuitet.

Seniorcentren har strävat efter att förbättra personalens arbetshälsa samt dragnings- och hållkraften, men på basis av mätarna bör de utvecklas även i framtiden.

Avlösarservicen för vård av personer under 65 år under närståendevårdarens ledighet motsvarar inte alltid behovet hos de olika klientgrupperna. Det finns inte tillräckligt med avlastningsvårdplatser för alla klientgrupper.

Av de bindande verksamhetsmålen uppnåddes 51 procent. Den fortsatta coronapandemin har framför allt hindrat uppnåendet av fostrans- och utbildningssektorns respektive social- och hälsovårdssektorns mål.

Personaldimensioneringen i tjänsterna inom barnskyddets öppenvård är tillräcklig enligt lag, men eftersom familjernas svårigheter har ökat, kan behoven inte alltid tillgodoses. Dessutom finns det inom barnskyddet lediga befattningar som man inte lyckas tillsätta.

Man har försökt utveckla hemvården under de senaste åren, men de flesta målen har inte uppnåtts. Personalbristen är hemvårdens största problem. Den språkliga jämlikheten förverkligas inte, eftersom det råder brist på svensktalande vårdpersonal.

Staden har försökt främja tillgången till boendeservice för rehabiliteringsklienter inom mentalvården genom att omvandla Aurorasjukhusets avdelningar för psykiatrisk rehabilitering till boendeenheter och utöka utbudet inom boendeservicen i samband med konkurrensutsättningen av köpta tjänster. I praktiken har dock antalet personer som köar till boendeservicen inte minskat.

Inom hemvården och serviceboendet har man börjat använda handboken för jourverksamhet och tjänsten Mobil vårdare, men än så länge utnyttjas de inte till fullo. Samarbetet i samband med utskrivning från sjukhuset ska intensifieras.

Inom barnskyddet finns det utmaningar när det gäller att svara på det ökade behovet av familjevård utom hemmet samt specialiserad och krävande institutionsvård.

Social- och hälsovårdssektorn har utvecklat terapeutiska tjänster för missbrukare och tjänster som minskar skador från missbruk samt sänkt tröskeln för att få tillgång till tjänsterna. Det finns skäl att utveckla samarbetet med andra aktörer, i synnerhet barnskyddstjänsterna.

Kvalitetsövervakningen inom heldygnsomsorgen för äldre kan anses vara tillfredsställande inom stadens egen service och tillräcklig inom den köpta servicen.

Familjecentermodellen har i enlighet med målen ökat samarbetet mellan olika yrkesgrupper. Arbetet i familjecenter är i sin början i flera områden i Helsingfors och behöver fortfarande utvecklas.